Vägen framåt går uppför och är både skuggig och krokig.Anonym, nr 2, har kommenterat på mitt förra inlägg. Anonym väljer att definiera slaget om Internet som en upphovsrättsfråga. Anonym fortsätter med att dra slutsatser om mina ekonomiska intressen utan saklig grund. Därför utvecklar jag förra inlägget, här med några upplysningar. Det är sorgligt att att film-och musikbranschen lyckats att göra sina ekonomiska intressen till huvudfrågan istället för den demokratifråga slaget om Internet är.
Jag är inte alls intresserad av att ladda ner nåt upphovsrättsskyddat material gratis. Jag vill att fildelningstekniken ska få finnas och utvecklas.
Jag vet att den tekniken ibland används på ett olagligt sätt. Att kontrollera att fildelningstekniken hela tiden används lagligt innebär dels stora ingrepp i den privata integriteten och dels att ge multinationella bolag rätt att skicka hotbrev och fantasiräkningar till privatpersoner som bara har att betala eller stämma det multinationella bolaget. Känn på den. Om fildelning i strid med upphovsrätten är ett brott så måste ju handlingen utredas av polis, åtal väckas av åklagare och dom ges av rätten. Av nån anledning väljer man bort det och ger "brottsoffret" mandat driva in sitt skadestånd själv.
Jag väljer tekniken framför upphovsrättsliga intressen. Upphovsrätten måste helt enkelt underordnas rätten till fildelning. Sen kan man säkert modernisera upphovsrätten så att den stämmer i detta nya samhälle. Men absolut inte tvärtom.
2 kommentarer:
om jag får ge lite svar till den där anonyme så tänker jag såhär:
När ett arbete inte behövs längre så avskaffas det väl? Jag har läst, sett, hört flera kulturarbetare uttala sig så att möjligheten för människor att ladda ner gratis ger fler sålda konsertbiljetter till exempel. Alltså är det inte en samlad kulturarbetarfront som anser sig ha rätt till pengarna som anonym talar om. Jag vill till och med gå så långt att kalla det lathet. Kulturarbetare som inte vill lägga ner för mycket arbete.
Men att prata om att kulturarbetare inte får möjlighet att arbeta med vad de vill var väl det värsta argumentet i sammanhanget. Eh, NEJ? Det har inte jag möjlighet till heller. Det finns nog en hel del sådana i vårt land och vår värld, varför skulle kulturarbetare sättas på undantag? Jag tror kulturen skulle må bra av att alla de människor som vill tjäna pengar på sin konst försvinner, kvar blir de med något att säga.
Amen to that!
Skicka en kommentar