Varför pratar alla om upphovsrätten?

Vägen framåt går uppför och är både skuggig och krokig.

Anonym, nr 2, har kommenterat på mitt förra inlägg. Anonym väljer att definiera slaget om Internet som en upphovsrättsfråga. Anonym fortsätter med att dra slutsatser om mina ekonomiska intressen utan saklig grund. Därför utvecklar jag förra inlägget, här med några upplysningar. Det är sorgligt att att film-och musikbranschen lyckats att göra sina ekonomiska intressen till huvudfrågan istället för den demokratifråga slaget om Internet är.





Jag är inte alls intresserad av att ladda ner nåt upphovsrättsskyddat material gratis. Jag vill att fildelningstekniken ska få finnas och utvecklas.





Jag vet att den tekniken ibland används på ett olagligt sätt. Att kontrollera att fildelningstekniken hela tiden används lagligt innebär dels stora ingrepp i den privata integriteten och dels att ge multinationella bolag rätt att skicka hotbrev och fantasiräkningar till privatpersoner som bara har att betala eller stämma det multinationella bolaget. Känn på den. Om fildelning i strid med upphovsrätten är ett brott så måste ju handlingen utredas av polis, åtal väckas av åklagare och dom ges av rätten. Av nån anledning väljer man bort det och ger "brottsoffret" mandat driva in sitt skadestånd själv.





Jag väljer tekniken framför upphovsrättsliga intressen. Upphovsrätten måste helt enkelt underordnas rätten till fildelning. Sen kan man säkert modernisera upphovsrätten så att den stämmer i detta nya samhälle. Men absolut inte tvärtom.

Det lutar åt Piratpartiet 7 juni

I mina piratkläder


Slaget om Internet är den största demokratifrågan sedan allmänna rösträtten. Att ha gemensam kultur, fri kunskap och fredat privatliv är långt mycket viktigare än t ex Björn Ulvaeus rätt att få fortsätta sälja skivor av plast över disk. Eller han får ju göra det, Björns problem är ju att ingen köper dem. För att musiken finns på nätet. Just Björn Ulvaeus har skrivit en debattartikel (http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/17/ska-det-vara-sa-forbannat-besvarligt-att-belata-sig) på Newsmill med rubriken: Ska det vara så förbannat besvärligt att betala för sig?


Där framgår tydligt att det är Björns ekonomiska intressen som ska styra lagar kring internet. Han avslutar artikeln med:


Låt oss stanna upp och glömma problematiken om den föreslagna lagstiftningen är lämplig eller inte för ett tag och ställa en enkel fråga: Är det så förbannat besvärligt att betala för sig?



Nej! Jag tänker inte glömma problematiken med lagstiftningen. Den är den centrala frågan. Om du, Björn, inte vill att någon ska lyssna på din musik om inte du får bestämma villkoren så sprid inte din musik. För jag vill aldrig, aldrig att du får bestämma villkoren på internet.

Wir fahren nach Deutschland

Bild: Berlinmuren

www.fotoakuten.se

Idag åker jag till Berlin. Det blir 72-timmars Berlinwelcomecard för riktig turistsemester. Det är 20 -års jubileum för Berlinmurens fall i år.

När jag föddes 1963 var det till ett samhälle som i stort sett var likt det samhälle som skapade 2 vk och Berlinmuren.
Nångång under 1980-talet förändrades det - det blev ett annat samhälle.

Kapitalismens segertåg över världen inleddes där och då, Berlin 1989.
Det tog bara 20 år för spekulationsekonomin att nå vägs ände. Vad gör vi nu?
Det finns ingen väg tillbaka eller dessvärre finns det vägar men de leder inte till lösningen på dagens problem.

Konsumtionshetsen, dålig a-kassa, SAAB och The Pirate Bay-rättegången hör alla till en tid som nu är lika passé som att mura upp 3,65 m höga hinder i gatumiljön för att ha kontroll över ekonomin. Jag känner en vittring av frihet likt den som jag anar att människorna i Öst gjorde när muren föll.

Södra L, del 3

När jag lämnat över alla dokument och information till Kleber en regnig eftermiddag i Skrapan så är det bara tre dygn kvar av denna konflikt om bryggan. Men det vet vi inte då utan mailar Lantmäteriet i Gävle och är allmänt taggade.

På måndagen åker jag till Mariestad och när jag kollar min mail på kvällen så har följande mail kommit från mäklaren som säljer fastigheten som sagt att bryggan är deras egen:

Citat:

Nu har vi kommit igång med visningar och budgivning har startat på fastigheten. Vi har informerat spekulanterna om att Ni är två fastigheter som delar på bryggan och att det troligtvis är Er boj vid bryggan. Vi har också sagt att det finns en tredje person (XXX - jag vet inte om Du känner till att han är intresserad av att vara med också på bryggan) som också är intresserad av att vara med på bryggan. Det bästa är väl om Ni pratar ihop Er hur Ni vill göra i framtiden. Är det OK att jag lämnar telnr eller mailadress till Dig till eventuella spekulanter? Meddela mig gärna Ditt telefonnummer också. Framtida tvister med grannar ska vi ju i alla fall försöka undvika. Det gagnar inte någon.

Slutcitat.

Rakt på sak och utan ånger från mäklaren som varit så otrevlig och insinuerat att vi försöker sno åt oss en halv brygga och en hel boj. Hjälp har vi fått av Samfällighetens styrelse som hittat något dokument som styrkt men inte bevisat vår sak samt Samfällighetens ordförande som kontaktat rätt person. Rätt person har sedan fått mäklaren att maila detta.

Nu går vi vidare!

Loppisfynd

Häromdagen var jag på Myrorna i Skärholmens centrum. Periodvis är jag där rätt ofta men det är sällan fyndchans där. Det är lite för höga priser för lite för trista saker. Men denna gång hittade jag en, i storlek, vanlig pläd och en fullstor filt i ren ull och designade av den färg- och formsäkra Viola Gråsten. Fritzies mutti har en sån i gröna "mjukrandiga" toner så jag kände igen mönstret direkt när jag såg det. Underbart. Jag hittade en i blågrönt. Jag hittade en i blåvitt. Jag såg en i blålila och nån annan - en liten pappa med sulky- tog den. Grrr. Jag bestämde mig för att släppa det för de kostade iallafall 125 kr styck och ville jag verkligen spontanshoppa ullfiltar för sammanlagt 375 kr denna dag? Hmm.

Kassan ligger en trappa upp och efter en stund såg jag lilla pappan med sulkyn igen, däruppe. Han höll fortfarande i filten och vips, med ett knyck ryckte han av prislappen och la filten i korgen under vagnen. Då såg det ut som deras utflyktsfilt som legat där i alla dar.

När jag betalar 250 kr för mina filtar designade av Viola Gråsten så ställer sig lilla pappan med sulkyn bakom mig. Han ska köpa ett par vita plaststolar med 70-talsstuk och filten ligger under vagnen. Jag står kvar och ser att han betalar sina stolar men inte filten. En Gråsten i blålila toner. Jag funderar på om jag ska säga nåt om att det kanske är bättre att jag tar filten för jag tänker betala för den. Men jag säger ingenting.

Södra L, del 2

Nu har samfällighetens styrelse hittat ett dokument i sina pärmar som visar att bryggan projekterats av två fastigheter; Torsten som ägde vårt hus och Roland, som ägde den fastighet som påstår att bryggan är deras egen. Dessa två herrar ansökte nämligen om bidrag från Samfälligheten för uppförande av bryggan. Jag hoppas att det slutar här. "T" och "R" finns dessutom inristat i betongfundamentet till bryggan. Klicka på bilden kanske det syns också - annars får du hänga med ut och kolla!

Nu hoppas jag att bojmänniskan ger upp när han inser att vår boj sitter fast i en vajer som är fäst i en betongklump som syns som en kubisk sten omedelbart till höger om bryggan i bild. Vajerna är beväxt med alger och sjögräs och det syns tydligt att den legat i ett tag.

Dessutom har "mammas stolthet" Kleber lovat att engagera sig i frågan när han kommer hem från semestern.

Jag blir så enormt störd när sånt här händer. Har svårt att tänka på nåt annat och kan inte kontrollera tankarna. Nu känns allt mycket bättre!

Södra L, del 1

Vi köpte ett sommarställe förra året. Allt var frid och fröjd och vi tyckte vi hade hittat en oslipad juvel. I år ser det helt annorlunda ut. Vi upptäckte på Hemnet att det som vi köpt som en halv brygga (andra halvan tillhörde en annan fastighet) säljs i en annons för ett annat hus som "egen brygga". Vi mailar mäklaren som lagt ut annonsen. Hon begär in papper på att bryggan är vår men presenterar själv inga papper som visar att bryggan är enskild. Vi talar med de vi köpte av och de vidhåller att de ägt halva bryggan och sålt den delen vidare till oss. Vad gör man? Vem är egentligen i position att fastställa ägarförhållandet? Varför tjafsar man med oss? Vi köpte förra året- varför vill ingen diskutera med de som sålt till oss?
I samma veva dyker en annan fastighetsägare upp och säger att "den oranga bojen ni lägger till vid är min." Vi undrar hur det kan komma sig och han svarar att hans boj drev iväg till vår brygga och att våran ligger ännu längre ut (en ful vit boj långt bort.) Vi frågar dem vi sålt av och de säger att de lagt i orange boj 2005 och satt fast den i vajer vid stranden. Och vi står mittemellan.

Till vilken instans vänder man sig?

Vad har hänt?
Jag kan tänka ut dessa båda varianter:

a) det finns massor med fult folk här och de försöker sno oss på det som är möjligt. Bygger vi en ny brygga så äger väl nån annan den efter en säsong? Och att det bästa är att sälja för det här kommer aldrig ta slut.

b) Vi har blivit stenlurade av de som sålde till oss. Men då måste väl de som gör anspråk på brygga och boj komma med bevis för att det är deras boj eller brygga eller whatever. Då vänder VI oss givetvis till mäklaren och säljararna och låter dem som blivit utsatta för stöld av "våra" säljare ha sina ägodelar.

Vad ska vi göra???