Terrys 12e födelsdag har firats i dagarna 2, det blir 3 innan han kommer hem från sin Yasuragi-vistelse. Det här är dag 2. Frukost med Frenchy och Filly. Lunch med Kleber i Hammarby Sjöstad. En promenad till lägenheten och sen vidare med Fritzi till Yasuragi.
Den snygge, den gode och den smarte. 
Var? Jimmys i Hammarby Sjöstad.
Var? Gröna Lund
När? Eftermiddag i början av juli.
Vad? En filminspelning.
Vilka? Filip och Fredrik. Och är det inte Pål Hollender som bär kameran?
Dagen vi åkte till Borgholm började med att Kleber skulle köpa en TV och undrade om jag kunde köra hem honom. En stor elhandel hade en fin TV för 3333:-. Många var det som ville ha en TV för det priset så det var kravallstaket och vakter. Väntan och åter väntan. Men med en marginal på kanske 10 apparater fick Kleber tag i en. Han hade köat sen klockan 0600 i Kungens Kurva. På bilden syns också Fritzi som också ville ha en TV och som spontanshoppade en I-pod, 4 mb, för halva priset. Filly syns också i bild och han var med för att betala! När köandet var slut framåt 11-tiden körde jag Filly till jobbet. Vi köpte take-away chinamat och åkte till Tumba. Därifrån åkte vi kl 14.00. Vi var framme i Borgholm strax efter 19 och det är nog rekord för oss, bara dryga fem timmar!
Så här snygga och lyckliga ser kusinerna ut när vi glider runt i Borgholm på lördagskvällen i en liten grön cabriolet. Vi har vinden i håret!
Vi åkte till Örebro. Här är det ursnygga slottet med en konstutställning på utsidan. Det är en rad skjortor uppträdda på en stegformation från ett fönster. Om ställningen kunnat löpa runt fick man både tvätt och tork i en smäll! 
Terry och Katten-Katten utanför. Vi gick sen in och köpte biljetter till Familjevisning av Slottet för 65 kr för vuxna och 30 för barn.
Innan föreställningen åt vi lunch i Slottsskänken. Vi hittade ett mysigt hörn för oss själva. Halva priset för maten upp till 12 år och det var tur tyckte vi först eftersom Terry bara åt sallad. Sen gick han över till Pickwick té med mjölk och socker och kolakakor och gjorde skäl för priset.
Örebro slott verkar mest vara konferens och minst museum. Slottsbyggnaden är ju dock äkta och det fick liv genom att visningen var lajv. Publiken tilldelades rollen som tillrest adel för att bevittna framröstningen av Jean-Baptiste Bernadotte till Sveriges kronprins. Andra roller var pigan Maria och Lasse-Maja. Det var roligt, personligt, vitsigt, välspelat och historiskt korrekt.
Vi gick med ett flin på läpparna hela visningen igenom. Örebro verkar dessutom vara en riktig stad. Så - åk till Örebro!
Vi var vid Göta Kanal. Länge. Det är underhållning av första klass. Då menar jag själva slussningen men också alla människor med olika uppgifter såsom slusspersonal, båtägare, glassätare, teknikfantaster, båtfetischister och kameranördar för att nämna några. Ingen grälade eller gjorde bort sig så nöjet var helt rumsrent. Modigt att sitta i kanot under slussning. Slussning nerför är lindringare än uppför för det blir inga strömmar.
Slussvaktens lilla stuga i Hajsvik. Slussvakterna var flera stycken. Flickor i gymnasieåldern. De fick nog jobba för sin auktoritet och gjorde det bra.
I Kinnarp utanför Falköping var det Stenåldersvecka och Terry var där med Fritzi. Hans farmor och jag åkte till Rabalder och Falköpingsost.
ÖKA TAKTEN SISTA KVARTEN ------------
Fritzi som alltid behjälplig. Här lossar han tampen till ett äldre pars stora segelbåt. De var rutinerade slussåkare. De engagerade folk på land och kom på så sätt undan regeln att en båt ska ha en person på land under slussning. Vid nästa port lyckas de få kaffe och macka av några åskådare under det att de väntade på slussportarna.
Häromdagen var jag på Myrorna i Skärholmens centrum. Periodvis är jag där rätt ofta men det är sällan fyndchans där. Det är lite för höga priser för lite för trista saker. Men denna gång hittade jag en, i storlek, vanlig pläd och en fullstor filt i ren ull och designade av den färg- och formsäkra Viola Gråsten. Fritzies mutti har en sån i gröna "mjukrandiga" toner så jag kände igen mönstret direkt när jag såg det. Underbart. Jag hittade en i blågrönt. Jag hittade en i blåvitt. Jag såg en i blålila och nån annan - en liten pappa med sulky- tog den. Grrr. Jag bestämde mig för att släppa det för de kostade iallafall 125 kr styck och ville jag verkligen spontanshoppa ullfiltar för sammanlagt 375 kr denna dag? Hmm.
Kassan ligger en trappa upp och efter en stund såg jag lilla pappan med sulkyn igen, däruppe. Han höll fortfarande i filten och vips, med ett knyck ryckte han av prislappen och la filten i korgen under vagnen. Då såg det ut som deras utflyktsfilt som legat där i alla dar.
När jag betalar 250 kr för mina filtar designade av Viola Gråsten så ställer sig lilla pappan med sulkyn bakom mig. Han ska köpa ett par vita plaststolar med 70-talsstuk och filten ligger under vagnen. Jag står kvar och ser att han betalar sina stolar men inte filten. En Gråsten i blålila toner. Jag funderar på om jag ska säga nåt om att det kanske är bättre att jag tar filten för jag tänker betala för den. Men jag säger ingenting.
Idag gick jag och Terry från Tumba till friluftsområdet Lida. Jag har under mina sex år som Tumbabo på olika vägar gått dit. Jag har dragit med flera (oskyldiga) personer på riktiga strapatser med vagn och cykel i oländig terräng. Jag har gått konstiga omvägar med full packning innan jag ens ägde ett par riktiga vandrarkängor! Det är slut med det nu. På sportlovet detta år bad jag Terry och hans klasskompis visa mig vägen de varje höst cyklar med skolan. Och vips fick jag en utmärk till Lida. Det tar en timme och tio minuter att gå i rask men inte onödigt rask takt.
Framme. Det finns vindskydd för övernattning och eldstad. Jag gillar Lida. Erskine har ritat timmerhuset restaurangen håller till i. I år har den kompletterats med en häftig glasutbyggnad.
På vägen hem hittade Terry en vandringsstav. Den pojken har burit många pinnar hem i sina dar. Vi har haft pinnhög vid garaget stor som en majbrasa. Men denna gång lämnade han pinnen när vi befann oss i skogsbrynet och anade de första villorna. Han börjar bli stor.
