Västergötland

Vi var vid Göta Kanal. Länge. Det är underhållning av första klass. Då menar jag själva slussningen men också alla människor med olika uppgifter såsom slusspersonal, båtägare, glassätare, teknikfantaster, båtfetischister och kameranördar för att nämna några. Ingen grälade eller gjorde bort sig så nöjet var helt rumsrent. Modigt att sitta i kanot under slussning. Slussning nerför är lindringare än uppför för det blir inga strömmar.

Slussvaktens lilla stuga i Hajsvik. Slussvakterna var flera stycken. Flickor i gymnasieåldern. De fick nog jobba för sin auktoritet och gjorde det bra.

I Kinnarp utanför Falköping var det Stenåldersvecka och Terry var där med Fritzi. Hans farmor och jag åkte till Rabalder och Falköpingsost.

ÖKA TAKTEN SISTA KVARTEN ------------

ÖKA TAKTEN SISTA KVARTEN-------------

Fritzi som alltid behjälplig. Här lossar han tampen till ett äldre pars stora segelbåt. De var rutinerade slussåkare. De engagerade folk på land och kom på så sätt undan regeln att en båt ska ha en person på land under slussning. Vid nästa port lyckas de få kaffe och macka av några åskådare under det att de väntade på slussportarna.

Kidde 75 år idag.

Ja må han vila

Ja må han vila

Ja må han vila i oändlighet

Javisst ska han vila

Javisst ska han vila

Javisst ska han vila i oändlighet

Ett fyrfaldig hurra för Kidde:

HURRA HURRA HURRA HURRA

Melodi: Ja må han leva

Text: Mackan, Alle, Terry och Katten-Katten

Loppisfynd

Häromdagen var jag på Myrorna i Skärholmens centrum. Periodvis är jag där rätt ofta men det är sällan fyndchans där. Det är lite för höga priser för lite för trista saker. Men denna gång hittade jag en, i storlek, vanlig pläd och en fullstor filt i ren ull och designade av den färg- och formsäkra Viola Gråsten. Fritzies mutti har en sån i gröna "mjukrandiga" toner så jag kände igen mönstret direkt när jag såg det. Underbart. Jag hittade en i blågrönt. Jag hittade en i blåvitt. Jag såg en i blålila och nån annan - en liten pappa med sulky- tog den. Grrr. Jag bestämde mig för att släppa det för de kostade iallafall 125 kr styck och ville jag verkligen spontanshoppa ullfiltar för sammanlagt 375 kr denna dag? Hmm.

Kassan ligger en trappa upp och efter en stund såg jag lilla pappan med sulkyn igen, däruppe. Han höll fortfarande i filten och vips, med ett knyck ryckte han av prislappen och la filten i korgen under vagnen. Då såg det ut som deras utflyktsfilt som legat där i alla dar.

När jag betalar 250 kr för mina filtar designade av Viola Gråsten så ställer sig lilla pappan med sulkyn bakom mig. Han ska köpa ett par vita plaststolar med 70-talsstuk och filten ligger under vagnen. Jag står kvar och ser att han betalar sina stolar men inte filten. En Gråsten i blålila toner. Jag funderar på om jag ska säga nåt om att det kanske är bättre att jag tar filten för jag tänker betala för den. Men jag säger ingenting.

Utflykt till Lida

Idag gick jag och Terry från Tumba till friluftsområdet Lida. Jag har under mina sex år som Tumbabo på olika vägar gått dit. Jag har dragit med flera (oskyldiga) personer på riktiga strapatser med vagn och cykel i oländig terräng. Jag har gått konstiga omvägar med full packning innan jag ens ägde ett par riktiga vandrarkängor! Det är slut med det nu. På sportlovet detta år bad jag Terry och hans klasskompis visa mig vägen de varje höst cyklar med skolan. Och vips fick jag en utmärk till Lida. Det tar en timme och tio minuter att gå i rask men inte onödigt rask takt.
Framme. Det finns vindskydd för övernattning och eldstad. Jag gillar Lida. Erskine har ritat timmerhuset restaurangen håller till i. I år har den kompletterats med en häftig glasutbyggnad.
På vägen hem hittade Terry en vandringsstav. Den pojken har burit många pinnar hem i sina dar. Vi har haft pinnhög vid garaget stor som en majbrasa. Men denna gång lämnade han pinnen när vi befann oss i skogsbrynet och anade de första villorna. Han börjar bli stor.

Södra L, del 2

Nu har samfällighetens styrelse hittat ett dokument i sina pärmar som visar att bryggan projekterats av två fastigheter; Torsten som ägde vårt hus och Roland, som ägde den fastighet som påstår att bryggan är deras egen. Dessa två herrar ansökte nämligen om bidrag från Samfälligheten för uppförande av bryggan. Jag hoppas att det slutar här. "T" och "R" finns dessutom inristat i betongfundamentet till bryggan. Klicka på bilden kanske det syns också - annars får du hänga med ut och kolla!

Nu hoppas jag att bojmänniskan ger upp när han inser att vår boj sitter fast i en vajer som är fäst i en betongklump som syns som en kubisk sten omedelbart till höger om bryggan i bild. Vajerna är beväxt med alger och sjögräs och det syns tydligt att den legat i ett tag.

Dessutom har "mammas stolthet" Kleber lovat att engagera sig i frågan när han kommer hem från semestern.

Jag blir så enormt störd när sånt här händer. Har svårt att tänka på nåt annat och kan inte kontrollera tankarna. Nu känns allt mycket bättre!

Södra L, del 1

Vi köpte ett sommarställe förra året. Allt var frid och fröjd och vi tyckte vi hade hittat en oslipad juvel. I år ser det helt annorlunda ut. Vi upptäckte på Hemnet att det som vi köpt som en halv brygga (andra halvan tillhörde en annan fastighet) säljs i en annons för ett annat hus som "egen brygga". Vi mailar mäklaren som lagt ut annonsen. Hon begär in papper på att bryggan är vår men presenterar själv inga papper som visar att bryggan är enskild. Vi talar med de vi köpte av och de vidhåller att de ägt halva bryggan och sålt den delen vidare till oss. Vad gör man? Vem är egentligen i position att fastställa ägarförhållandet? Varför tjafsar man med oss? Vi köpte förra året- varför vill ingen diskutera med de som sålt till oss?
I samma veva dyker en annan fastighetsägare upp och säger att "den oranga bojen ni lägger till vid är min." Vi undrar hur det kan komma sig och han svarar att hans boj drev iväg till vår brygga och att våran ligger ännu längre ut (en ful vit boj långt bort.) Vi frågar dem vi sålt av och de säger att de lagt i orange boj 2005 och satt fast den i vajer vid stranden. Och vi står mittemellan.

Till vilken instans vänder man sig?

Vad har hänt?
Jag kan tänka ut dessa båda varianter:

a) det finns massor med fult folk här och de försöker sno oss på det som är möjligt. Bygger vi en ny brygga så äger väl nån annan den efter en säsong? Och att det bästa är att sälja för det här kommer aldrig ta slut.

b) Vi har blivit stenlurade av de som sålde till oss. Men då måste väl de som gör anspråk på brygga och boj komma med bevis för att det är deras boj eller brygga eller whatever. Då vänder VI oss givetvis till mäklaren och säljararna och låter dem som blivit utsatta för stöld av "våra" säljare ha sina ägodelar.

Vad ska vi göra???

Premiärdopp!

Vi har badat för första gången i år! Även fotografen badade. I vår lilla vik på Lagnö har vi premiärdoppat oss långt innan midsommar. Jag har bott vid Östersjön i hela mitt liv och aldrig varit i närheten av frivilligt bad så här tidigt!
Filly hann före och det var tur för det blev liksom triggern för mig. Jag är en sån som badar i havet, jag är glad!