Liten blir stor

Min förstfödde har flyttat hemifrån. Det kommer inte som någon chock, han har övat lite förut. Kleber har bott med sin pappa i Berlin och han har gjort lumpen.
Just lumpen är en sån tydlig gräns när ens son är vuxen. Staten sätter faktiskt ett riktigt vapen i handen på honom och utbildar honom till personskydd. De tror att han kan ansvara för andras liv.

Men när Kleber var bara några månader skickades

en sån där stor identifikationsbricka ut i en brun påse, det gjordes fortfarande 1984. Det var statens sätt att märka ut att detta barn ska en gång tjäna nationen. Jag gömde den där påsen och hade nog gömt honom också om det behövts.
Men när han gjorde lumpen för några år sedan insåg jag att han är vuxen nu. Pliktverket frågade inte mig nånting när de placerade Kleber. Att gömma honom kändes inte ett dugg aktuellt. Eller att få honom att undvika lumpen. Själv säger han att han vunnit på att få den utbildningen och att det känts som en satsning på honom att staten betalar människor för att han ska få leka i skogen, överlevnadsträna och vad de nu gör. Där.

(Bild: www.fotoakuten.se)

Jag blir lite sentimental
när jag tänker på den ljuva babyn han var.
När jag tänker på den fiffiga och kluriga lilla pojken
och den nyfikna tonåringen,som jag har haft,

Jag blir mer än lite stolt
när jag tänker på vilken
man han har blivit

Välgörenhet-för att rika ska må bra

Ofta ramlar jag och käre Filly in på rätt häftiga diskussioner. Det tackar jag honom för. Den näst senaste kom när vi såg Lasse Åberg, Oriflames grundare och SOS barnbyars representant göra reklam för Godel. Den reklamen väcker mitt proletariathjärta: de ser så jävla överlägsna ut! De sitter i en fåtölj av grönt skinn (british superiority) med ett medkännande leende på läpparna och VRÅLAR: Jag är oantastlig -jag är rik- världen är allt jag säger den vara.
Godel är en förfining av vad rika alltid gjort, när någon hustru eller kronprinsessa haft tid eller behov av att visa sitt stora samhällsengagemang. Välgörenhet. Tidigare bara på söndagar eller till jul eller när det passar dem, när de helt enkelt känner sig generösa.

"ÅÅÅÅH, vad härligt. Du är så generös!!! "
I Godels variant, en mer permanent och marknadsutsatt välgörenhet i form av ett aktiebolag. De sluga rika inser att vanliga svenskar (=vi som betalar skatt i Sverige) vill inte se fler uteliggare, tiggare och trasiga psykfall. Alltså blir svensken mer benägen att betala skatt, så att nån (staten eller kommunen) tar hand om dem som behöver få hjälp med livet och försörjningen.

Vill rika betala skatt? Neeej!

Vill rika ha välgörenhet? Jaaa!

Varför vara anonym skattedonator när man kan få tacksamhet och glädje direkt från de stackars handikappade?
Varför betala skatt så att Socialtjänsten har något att erbjuda de behövande utan att de ska behöva stå med mössan i hand?
Varför överhuvudtaget låta opartiska tjänstemän hantera människor som har problem med försörjningen?

Rika vill kontrollera välgörenheten och portionera ut där det behövs, enligt deras eget tycke. Sen kan de ju inte betala allt själva. Det måste den vanliga svensken göra, genom Godel eller insamlingar eller donationer. De rika nöjer sig med kontrollen och det är ju kanske inte mer än rätt? De har ju genom att vara rika bevisat att de lämpar sig bäst för, för ... ja, allt!?

Men jag - jag tycker det är hemskt.

Ja till välfärd, nej till välgörenhet.

Våga genomskåda överklasshobbyn - säg nej till välgörenhet.

Idag tre års saknad

Jag saknar min pappa. Bland annat för att ingen uppskattar min blogg som han skulle ha gjort.

Allt som finns
Är det som känns
Kärlek utan gräns


Ur: Robin Hood
Bild: Borgholms slott

Varför är svenskt kött alltid bäst?

Jag har i många år undrat varför svenska bilar, svenskt kött, svenska flickor, svensk kvalitet alltid är så himla mycket bättre än alla andra länders produkter. Jag måste erkänna att jag misstänker att slutsatsen att "svensk kvalitet är bättre än varje annan kvalitet" är uttryck för nånting annat än resultatet av faktiska undersökningar.
Vi har i flera år ätit brasilianskt kött, köpt på Konsum eller Ica eller nåt. Kvaliteten har varit hög och jämn genom åren och till ett alltid fördelaktigt pris jämfört med svenskt kött. Men jag har flera gånger undrat hur det kan vara så mycket billigare med dem, vad jag föreställer mig, långa transporterna från Sydamerika till norra Europa. Nu vet jag lite mer: att kostnaderna för uppvärmda stallar och kraftfoder till svenska djur är så kostsamma jämfört med fritt betande och strövande ko-klungor att kostnaden för båttransporten för packat kött inte vägs upp.
Dessutom såg jag på TV4 för länge sen en man som var köttinköpare i restaurangbranschen att svenskt kött till hemkonsumenter inte märks eller namnges med kön eller ålder. Dvs en slaktad gammal mjölkko eller en ungtjur? Vet ej, men det är ju SVENSKT!
Det skulle restaurangbranschen aldrig acceptera.
Brasilianskt kött är bättre än svenskt.
Japanska bilar är bättre än svenska.
Tysk kvalitet bättre än svensk.
Och nej- man får inte vad man betalar för.
Bilden: Ko med stora horn.

Att kunna säga: Där är jag född.

Nu börjar kartläggningen av min familjs historia.
Likt waldorfsskolan börjar vi med det som ligger närmast i historien. Min son Terry (täcknamn) är född här. Maria Bangata 17 på Söder.
Idag ska jag, Terry och min son Filly (täcknamn) gå över nya bron från Årstaberg och sen titta på Terrys födelsehus och sedan äta lunch ute. Det är underbart med lov.
Fortsättning följer då jag ska dra iväg till Flygargatan i Skarpnäck och Bondegatan på Söder innan detta är över. En tur till Orminge i Nacka blir det också även om ingen av oss är född där.
Mina barns fäder är födda så himla utsocknes att vi nog inte åker dit. Men jag kan ju visa på en skolatlas....

På banan!

Äntligen -
nu måste jag tänka alla tankar fullt ut. Nu ska de ut i dagsljuset. Sluta med att bara le i mjugg när nåt spån sagt nåt och tänka att "jaja lilla idiot, men det är ju så här...". Nu ska mina tankar bli synliga för kritiska läsare och okritiska. För intresserade och ointresserade, helt enkelt.
Jag är på bloggbanan och jag är glad för det.